ztizze

Efter sju svåra sorger och tio bedrövelser kommer här en liten sammanfattning ......

Rejält överladdad samt styrkt av halva förrådet av X2000-bistrons Mariestads export så anlände vi till Sundsvall i Lördags. Utan några som helst problem så hittade vi direkt till hotellet och där gjorde vi oss hemtama samt knäckte en av de medhavda bärsen på rummet. Nu började hungern riva och endast två tvärgator ner från hotellet så radade krogar,pubar och restauranter upp sig likt ett pärlband i babylons hängande trädgårdar och det var bara att vraka och välja. Valet föll på American Pan-Pizza eftersom det är så usel kvalitet på dessa i våran egna lilla lortkommun så då passade vi på att få "the real stuff". Dessa gobitar sköljdes ner med ett par Budweiser kvällen till ära, blaskigt men stabilt öl och som följde det amerikanska temat på vår måltid. Nåväl sedan gick vi tillbaka till hotellet och för att göra en lång historia kort så efter pub-besök, jack-daniels på rummet, snabbt stopp på ok-q8 osv, osv så stegade vi in på Avenyn för att avnjuta det som vi var där för: Metal.


Vi såg band som vi inte kommer ihåg namnen på , rockade till Sister Sin, fyllde på vätskebalansen rejält i någon av alla dessa barer som fanns både här och där innan det var dags för U.D.O. Vi tog plats längst fram "of course!" och sedan drog det igång, märklig känsla att stå så nära en idol och att skaka hand med honom mellan låtarna. Sönderkrossad av publiktrycket så fick jag ge upp efter "Princess of the dawn" om jag överhuvudtaget skulle komma hem med bröstkorgen intakt så jag förpassade mig bort ifrån främre rad till en liten lugnare plats därbak. 


Tiden går fort när man har roligt ut, har ingen aning vilken tid jag rasslade hem till Hotellet och halkade runt i spilld grogg på rummet innan jag slutligen stöp i säng alldeles för tidigt. Men i helhet så får U.D.O-spelningen inte mindre än FEM ztizzar, för får man skaka hand med en legend så är det nått man aldrig komemr glömma"..... I'm A Rebel ! Over and out !