ztizze

Helgen har passerat och jag sitter återigen på min plats här på min praktikplats och förundras över mina talangfulla kollegor som trollar med webben och det är inte konstigt att större delen av Sveriges artister väljer att kontraktera dessa herrar när de ska ha sin digitala plats på nätet. Själv tillför jag ”Sales and marketing” och en rejäl dos hårdrock till denna arbetsplats. Fick alldeles nyss ett par nya hörlurar eftersom de gamla läckte för mycket ljud och min musiksmak inte riktigt faller alla på läppen här inne..*hirr hirr hirr*... Jag skulle ju göra underhåll på min fastighet i helgen men så blev icke fallet, varför göra något som du kan skjuta fram till nästa helg istället ?!?!

Jag lyssnar just nu alldeles ohälsosamt mycket på Accept och eftersom jag är känd för att kunna nöta samma låtar om och om igen så har Accepts Russian Roulette-vax gått på repeat hela helgen och låten Monsterman har centrifugerats grundlig, duktigt och rejält. SATAN vilken bra låt och den gör mig på ett strålande humör. Efter regn kommer solsken !

Ja då var det Fredag igen , veckorna rullar på i rasande fart. Helgen ska ägnas åt reparationer och underhåll av mitt magnifika hus så att allt är klart innan poolen ska fyllas med vatten och sommaren är här. Allt ska vara klart så att det enda som behöver göras under sommaren är att klippa gräset och vattna. Sen kan jag inte nog hylla Santeri Ojala som verkligen ruskar liv i mitt glada humör fast ett regntungt moln förföljer mig var än jag går. Tack som fan Herr Ojala för att du gör de roligaste videorna som finns !. Slänger in en klassiker eftersom det är Fredag och allt. Och till alla som läser önskar jag en fantastiskt trevlig helg.

Livet går just nu i moll, inte mycket som är roligt nu. Men innan jag blir för långrandig och tråkig så hittade jag ett fantastiskt roligt klipp på tuben där Ozzy Osbourne skrämmer skiten ur besökarna på Madame Tussauds. Tack som fan Ozzy för att jag fick skratta en stund !

Nåväl även om mitt kärleksliv är lika med noll så spirar kärleken därute, det vänslas och pussas överallt och människor går hand i hand och tindrar ikapp med solen. Inte ens ett gig med Accept undkommer kärleken och romantiken, så när nämnda orkester spelade på Debaser härom kvällen så tog en kärlekskrank hanne chansen att fria till sin fästmö på scenen.... Ja är det inte underbart så säg och med dom orden så säger jag som Jerry Springer : Until next time, take care of yourselves. And each other. ...

Varje år när sommarkvällarna blir mörkare, skolstarten närmar sig med stormsteg och getingarna vaknar till liv och absolut ska bada i barnens saftglas, så drar jag mig till minnes en händelse från min barndom.

Det var i augusti 1984 och jag var en hårdrockande spoling på snart 13 år. Som för att dämpa ångesten för tusentals ungdomar hålls det årligen i min hemstad, helgen före skolan slår sina obönhörliga klor i nämnda ungdomar, en marknad som kallas Strömmingsleken. Så som så många andra marknader på marknaders vis är den komplett med tivoli och uppträdanden från fredag till söndag. Och knallar. Det var dessa knallar som var så magiska för en snart 13-årig pojkvasker. En förvånansvärd stor del av knallarna sålde tygmärken, ryggmärken, nitattiraljer och allt sådant som en ung hårdrockare går igång på. Sedan fanns det de som stod över de andra i rang. Eliten bland knallar. De som sålde skivor.

Strömmingslekens fredagskväll just detta nådens år 1984 spenderade den unge BelseBubby som alla andra år genom att köpa tygmärken och nitar, känna lukten av popcorn och sockervadd, lyssna till de glada ropen från tivolit och rent allmänt njuta av den rådande stämningen. Givetvis spenderades raskt allt kapital. Men så när jag fann mig ståendes i ett skivförsäljarstånd i utkanten av marknaden såg jag ”den”. The Last In Line. Dio’s nya platta. Jag drabbades av ett outplånligt habegär. Den skulle bara bli min! En snabböverskådlig blick av de rådande personliga finanserna gav vid handen att detta inte var möjligt. Ej heller mina kompisar var så pass stadda vid kassa att de kunde låna ut de erforderliga 70 riksdalerna. Den natten hade jag svårt att somna…

Lördagsmorgon. En plan hade utarbetats under natten. Direkt efter frukost satte jag och min fader oss vid förhandlingsbordet. Hårda förhandlingar vidtog. Då jag var i klart underläge kunde gubben mer eller mindre diktera villkoren. Resultatet blev föga oväntat att mot kontant betalning av 70 kronor fick jag det förhatliga uppdraget att tvätta och städa bilen. Sagt och gjort. Min lust efter The Last In Line var så stor att jag t.o.m. var beredd att sälja min då unga, fasta pojkstjärt till sjömän i hamnen. I jämförelse var den rådande affärsuppgörelsen tämligen lyckad för min del.

Kvällen bredde så efter eoner av väntan återigen ut sina vingar över staden och Strömmingsleken slog ånyo upp sina portar. Beväpnad med de 70 kronorna och en pirrande känsla i magen begav jag mig raka spåret till knallen som satt och ruvade på skatten. Känslan när jag gav honom mina surt förvärvade daler och i gengäld fick albumet i handen var ren och pur eufori. Resten av kvällen gick som i belåtenhetens töcken.

Väl hemkommen den natten störtade jag till mitt rum och lade genast 33:an på grammofonen och lät nålen surfa ut över det svarta vaxet. Introriffet till We Rock spred genast sina ljudvågor över pojkrummet och jag kände att det här var något speciellt. Titelspåret The Last In Line bara byggde vidare på den känslan. I Speed At Night, One Night InThe City och Mystery blev omedelbart favoriter.  Efter att tonerna från sista låten Egypt (The Chains Are On) tonat ut kunde jag bara konstatera att det var väl värt mödan att tvätta bilfan för att lägga till detta eminenta vax till min samling. Om det var värt intim samvaro med polsk sjöman fick jag tack och lov aldrig något svar på.

Allt sedan dess har The Last In Line fått representera sensommaren för mig. Plattan har ett slags inneboende vemod som passar så bra till de mörknande sommarnätterna då stadens ljus sprider ett sådant magiskt skimmer. Varje år vid samma tidpunkt så plockas den fram och avlyssnas med en slags bitterljuv känsla i hjärtat.

Tyvärr så har albumet spelats frekvent de senaste dagarna, trots att vi går mot ljusare dagar och sommaren står för dörren med lust och fägring stor. Den bitterljuva känslan i hjärtat är starkare än någonsin och får nu även sällskap av en stor del tomhet, saknad och sorg. Ronnie James Dio finns inte hos oss längre.

Vila i frid.

Hårdrocksbloggen Ztizze har sedan tidpunkten då beskedet om att Ronnie James Dio gick ur tiden mest ägnat sig åt eftertanke och läst metallvärldens hyllningar till denna gigant. Imorgon kommer ”veckans vaxning” bli ztizzebloggens hyllning till denna ikon. Tills dess... Hej svejs

 1942 - 2010

Sitter och begrundar veckan som gått och kommer då på att det inte har gjorts någon ”Veckans vaxning” så därför ska jag nu presentera Annihilators vax från 1989 Alice in hell. Efter 1:41 av smäktande gitarrknäppande i öppningsspåret Crystal Ann så kommer enligt mig Annihilators bästa låt nämligen Alison Hell. Denna karaktäristiska refräng som för evigt har etsat sig fast i den hårda musikens historia. Resten av albumet skäms inte heller för sig och då tänker jag framförallt på bitar som Burns Like A Buzzsaw Blade och Word Salad som enligt mig sticker ut lite extra.

Annihilator som efter ett duktigt antal medlemsbyten och andra stölleprov kommer till Rockweekend i år och då kommer undertecknad stå där ölfryntlig och fin i publiken och vråla - AAAAAAAAAllison Hell. Jag som var stolt ägare till en LP av detta album men som jag snällt lånade ut till någon som jag snabbt glömde vem det var, och denne person är numera en lycklig ägare. Tur att man har det digitalt och på CD så man kan njuta av det ändå.

Nådens år 1973 var ett år som började på en Måndag. Pink Floyds konceptalbum The Dark Side Of The Moon släpps. Norrmalmstorgsdramat äger rum detta år. Carl XVI Gustaf blir Sveriges kung. Börje Salming blir Sveriges femte ishockeyproffs i NHL . Ryan Peake i bandet Nickleback föds. Likaså TV-kocken Tina Nordström tittar ut det här året. Storheter som Bruce Lee , Pablo Picasso, J R R Tolkien går däremot ur tiden detta år.

MEN.... Det är även det här året som Paul Stanley knåpar ihop designen till affishen som ska promota deras spelning på Coventry Nightclub i New York. Batteristen Peter Criss kände såklart en ”dude” som kunde trycka upp den till ett överkomligt kontant-handslag och denna rarietet ligger nu till försäljning på Ebay.... Så ni som har en redig slant över kan ju lägga ett bud.....

Detta band ligger mig oerhört varmt om hjärtat dels för att detta band alltid lyckas med att trolla fram gitarr-riff ur den högre skolan och att de frambringar mastodontrefränger som är omöjliga att inte tycka om. Nuförtiden är det oftast två läger när man diskuterar Accept , de som vägrar lyssna på Accept utan Udo Dirkschneider på sång och de som låter den nya sångaren Mark Tornillo få en ärlig chans innan de uttrycker sig i frågan.

För mig är Accept förknippat med den lille trinde Udo som med knuten näve predikar ut storverk som Princess Of The Dawn, Fast As A Shark och Restless And Wild. Och det bästa vaxet enligt mig är Russian Roulette från nådens år 1986. Monsterman har gått på repeat ohyggligt många gånger hemma i fattigdomen. Typiskt nog så går det inte att lyssna på den på Spotify. Hur som helst så centrifugerade jag Accepts nya låt Teutonic Terror ordentligt igår och jag måste säga att för mig så håller det måttet, riffen satt där de skulle och Mark Tornillo gjorde ett bra jobb på sången. Så nu vill jag ha en full-längdare inom snar framtid …. Det skulle göra mig gott.

Ja då var det Måndag igen och helgerna fullkomligt rusar förbi, man hinner bara komma hem på Fredag eftermiddag så är det helt plötsligt Söndagkväll på en gång. Nåväl det är bara att bita ihop och köra på , apropå bita ihop så släppte Bret Michaels en ny låt på itunes häromdagen, en ballad som han skrev innan han blev liggandes i sjuksäng så om ni är nyfikna på hur den låter så kan ni lyssna här nedan...

Trevlig Lördag på er alla hårdpoppare nu har jag gjort allt som jag planerat och tänker därför belöna mig med en stänkare eller två. Sitter just nu och spisar Annihilators vax Alice in hell och känner att jag inom snar framtid kommer att ägna ett inlägg åt detta fantastiska vax, ska bli ett sant nöje att se dom live på Rockweekend i sommar. Men nog om detta för en stund nu är det Lördag och muntert värre i huset så med ett glatt ”Skål Tamejfan” så önskar jag eder en fortsatt trevlig kväll samt slänger in min nya idol Santeri Ojalas version av Kiss , dvs Piss med biten I Will Never Go To School... Where's the camera ? Oh my... MO HA HAHA HA HA AH AH AH HA HA.......

Är det inte Fredag så säg !? Men det är inte en vanlig hederlig Fredag utan en högtidsdag då min förstfödda fyller år idag och det ska hållas ett hejdundrande kalas ikväll. Så ikväll mina vänner så kommer det endast att porla av saft och kaffe ner för min strupe. Men imorgon när födelsedagshysterin har lagt sig så ska jag bannemej läska mig med ett par helgpilsner och om vädret tillåter så ska det städas undan ute på gården..... TREVLIG HELG !!

Det är en liten bloggtorka som har drabbat mig idag men eftersom ordet blogg är förknippat med dagbok på nätet så skriver jag ändå. Skribent BelseBubby skriver att det är bättre med kvalitet framför kvantitet men så har ju han 17 dagars-veckor också och förmodligen väldigt mycket annat att göra !?!?!. Nåväl jag har i alla fall hittat ännu en cover på AC/DC stänkaren Highway to hell , denna gång i Ukrainsk Folkmusiks version. Ett klämmigt gäng vid poolen som verkligen sätter sin egen prägel på biten... Mycket nöje !

Den senaste tiden har det jiddrats mycket här på hårdrocksbloggen ztizze om Iron Maiden och annan täckjackshårdrock. Nu är det dags att ta tillbaka initiativet från galoppmetal för fjuniga tonåringar i EPA-traktor till riktiga karlakarlar med hår i arslet å skit under naglarna. Jag ger Er Manowar!

Det enda som egentligen behöver sägas om testosteronnivån och manligheten sägs av bandet själva i texten till plattans öppningsspår All Men Play On 10:

I Made A Rock and Roll Sin When I Tried Givin In To Make Money
Had To Turn Down Low
They Said Why Be Proud Don’t Play So Loud
Be Like Us And Get A Sound That's Real Thin
Wear A Polyester Suit Act Happy Look Cute Get A Haircut And Buy Small Gear
That’s When I Turned To Them And Said Hold It Right There

Well It’s More To Me Than Just A Job
And While I’m Playin You Won't Get Robbed
Nobody Tells A Man How To Play
It Just Ain’t That Way
Hey Hey Hey
Can You Hear Me Say

All Men Play On Ten Never Gonna Turn Down Again
All Men Play On Ten Never Gonna Turn Down

I’m Jet Fuel Honey Plug Me Into 220 Step Back And Let My Fingers Fly
While I’m Burning Up My Gear There’s A Fire In Your Ear
That Won’t Stop Until The Day You Die
I Really Put It To The Floor When I Hear The Crowd Roar
Oh It’s Music To My Ears When They Scream
Then I Run Back The Power Rack
And Deck All Of My Gear

Well It’s More To Me Than Just A Job
And While I’m Playin You Won’t Get Robbed
Nobody Tells A Man How To Play
It Just Ain’t That Way Baby
Hey Hey Hey Can You Hear Me Say

All Men Play On Ten Never Gonna Turn Down Again
All Men Play On Ten Never Gonna Turn Down Again

‘Nuff said!

Alltså igår skrattade jag som en galning, jag skrattade så att jag fick kramp i magen och tårarna rann nerför kinderna. Jag kommer inte ihåg när jag skrattade så mycket sist och än mindre ensam vid datorn. Jamen vad var det som var så förbannat roligt då undrar ni kanske ? Jo eftersom jag är otroligt sen med allting (har inte ens Facebook ) så hade jag totalt missat STSanders eller Santeri Ojala som den talangfulla mannen från Finland heter och ser ut så här.

Hans verk är bland det mest briljanta och komiska skapelser jag sett sedan jag konfirmerades. Han tar helt enkelt artisters videor och lägger på ny sång och egen musik, och han gör det otäckt BRA !!.

Alltså vissa solo-shredar låter ju förjävligt men det är ju det som är det komiska i kråksången. Att se Jake E Lee spela söndrigt och illa medans Ozzy springer runt och klappar händerna är fantastiskt roligt om ni frågar mig. Men det är ändå Band-shredssen som är bäst. Gå bums in på stsanders.com

och läska er men kolla först på smakprovet här först..... Mycket nöje !

Ja då var det Måndag igen och den 3:e Maj. Jag som skulle fixa så mycket hemma på gården i helgen, men det har jag naturligtvis inte gjort så det blir till att fixa det under veckan istället. Men några andra som har tagit tjuren vid hornen och inlett sin ”Sonic boom over Europe” är ju KISS som sparkade igång turnén i Sheffield ,England i Lördags. En gedigen set-lista måste jag säga som säkert inte kommer göra er som införskaffat biljetter till någon av Sverigespelningarna besvikna.

Modern Day Delilah

Cold Gin

Let Me Go, Rock And Roll

Firehouse

Say Yeah

Deuce

Crazy Crazy Nights

Calling Dr.Love

Shock me

I'm An Animal

100.000 Years

I Love It Loud

Love Gun

Black Diamond

Detroit Rock City

Lick It Up

Shout It Out Loud

I Was Made For Lovin' You

God Gave Rock n Roll To You

Rock And Roll All Nite

Ja då har man fyllt kvoten av att räkna in fulla ungdomar med ölburkar i nävarna som rasslar förbi mina ägor, hoppas dom hade roligt i alla fall. Eftersom mitt bäst-före-datum vad det gäller att kalla mig ungdom för länge sedan har gått ut så tänkte jag bjucka på en bit från tiden då en annan åkte omkring på moped med en kasse folköl hängandes från styret....