ztizze

Konserter vi minns

Den gode herr Redaktör’n har här nedan tagit upp problematiken i att välja mellan Iron Maiden eller Kiss/Sweden Rock. För mig ter sig valet fullkomligt självklart!

 

Detta fick mig osökt att dra mig till minnes de konserter som under åren har gett mig de starkaste intrycken. Happenings som man minns tillbaka på med ett fånleende på läpparna. Som ni kanske redan förstått så tänker jag nu ge en kort (nu när jag läser igenom allt så blev den ju inte så speciellt kort) redogörelse för ett urval av dessa för mig klassiska begivenheter.

 

OBS! En varning bör framföras då vissa av de spelningar jag nu tänker kåsera om är av icke metallisk karaktär!

 

JUDAS PRIEST Stockholm -91

Givetvis hamnar husgudarna på en sådan här lista. Men -91 var en speciell upplevelse. Priest hade släppt Painkiller å var elakare än på många år. De öppnade med Hell Bent For Leather, komplett med läderbög på motorcykel å hela köret. All Guns Blazing vill jag minnas som en riktig rökare live, något otippat.

 

Att Pantera och Annihilator var förband gör ju bara den totala konsertupplevelsen så mycket större.

 

SLAYER Stockholm -88

Maken till råröj har jag aldrig upplevt på konsert!! Jisses Amalia! Min t-shirt var pissblöt av svett efteråt. Eller åtminstone den ringa del av den som fortfarande liknade en t-shirt. Slayer bör upplevas live. Det är en av livets sanningar. Då helst på en lokal inomhus. Utomhus trivs inte ondskan.

 

GREEN DAY Lund -94

Om Slayer är röjande ondska så är Green Day röjande glädje, energi och anarki. Jag stod och skrattade hela giget igenom. Att de där grabbarna dricker Red Bull till frukost är det ingen tvekan om. Och jag är extrem svag för trallvänlig punkrock…Intrycket förstärks av att Bad Religion var headliners.

 

John Fogerty Sundsvalls Gatufest -06

Med risk att herr Redaktör’n tar tillbaka sitt erbjudande att ha mig som kåsör här på bloggen så måste jag ändå nämna denne rocklegend. Jag har aldrig sett någon verka så lycklig och genuint glad över att få spela på en scen som denne man. Och som han spelade sen. Makalöst ställ!! Inget tal om gubbrock här inte. Dessutom är det väl få artister som har så många hits i bakfickan att plocka fram som nestor Fogerty. Jag blev otroligt glatt överraskad av detta framträdande.

 

METALLICA Stockholm -86

Cliff Burtons sista konsert och min andra. Anthrax var förband. Behöver egentligen inte skriva något mer.

 

NINE INCH NAILS Stockholm -07

Ren och pur magi. Nyskapande, omtumlande och alldeles underbart. Extranumret med Trent ensam på scenen med en synth och en stjärnhimmel till bakgrund, framförandes Hurt, med sådan otrolig inlevelse och känsla är troligtvis både första och sista gången jag fäller en tår på en konsert.

 

RUSH Stockholm -04

Rush firade 30 år med att dyka upp i Sverige för första gången sedan Columbus var lättmatros. De där tre gubbarna kan verkligen hantera sina instrument. Men vilken stämning! Ljusshowen är nog det mest smakfulla jag har sett, och filmerna som visades på TV skärmarna var stundtals vackra och betagande och stundtals vansinnigt roliga.

 

COCA CAROLA Lindesberg -00

Vi hade spelat tidigare på festivalen och senare på kvällen lallade jag runt och tittade på olika band. I min skivsamling fanns ett par Coca Carola CD så jag stannade till framför scenen när de gick på. Det har jag aldrig ångrat. Deras högoktaniga men ändå vemodiga punkrock passade så väl ihop med den mörka Augustikvällen att det gjorde ett bestående intryck på mig.

 

Som svar på herr Redaktör’ns tidigare frågeställning så kan jag ju avrunda denna lista med:

 

KISS Alla gånger jag har sett dem.

Alltid en rejäl show. Alltid kul att se. Aldrig en musikteknisk höjdpunkt. Stadionspelningen -97 faller lite utanför ramen då ljudet var katastrofalt dåligt. Men show var det likväl!