De tre första skivorna är bäst
Hur många gånger har man inte kommit på sig själv yttrandes dessa ord när någon begärt ens åsikt om ett specifikt band?
-Gillar du Iron Maiden?
-Japp, men de tre första plattorna är överlägset bäst.
Vadan denna inställning till diverse bands produktion? Är det månne nyhetens behag? Kan så vara. I Iron Maidens fall så kan jag ju villigt erkänna att galoppmetal i tonerna E, C, D efter ett tag mister sin glans. Efter Seventh Son of a Seventh Son så hade man lärt sig konceptet, så att säga (eller i detta fall, skriva).
Då kommer vi till nästa frågeställning. Hur lång livslängd har ett band räknat i kvalitativ kreativitet?
Svår fråga. Vissa band tar ju slut efter två plattor (WASP t.ex.) emedan andra kan hålla ut ett par decennier innan de börjar kännas urvattnade (för den som undrar så faller Rush under denna kategori enligt undertecknad). Utan någon grundlig vetenskaplig undersökning så skulle jag tippa på att efter ca 5-6 plattor börjar de flesta banden få idébrist och då är det ju lätt hänt att ta till gamla beprövade knep. Därmed inte sagt att det fortfarande kan produceras jämra fina bitar men helgjutna plattor efter utgånget datum är i sanning en bristvara.
Är detta då elitistisk tänkande? Vill man liksom vara förmer och påstå att ”jag gillade bandet redan när de spelade på klubbar i hemstaden å precis gett ut sin första EP”. Jag kan villigt erkänna att i vissa fall så är det så för min egen del. Jag gillade Green Day innan de slog igenom ordentligt. Jag minns att i min ungdom så lyssnade vi på Appetite For Destruction med Guns `n´Roses ett helt år innan den blev en kommersiell framgång här i Sverige. Då kan man ju liksom bibehålla sin integritet, då det inte är rumsrent i vissa kretsar att börja gilla riktigt populära band. Fånigt, men så är det.
Jag tror helt enkelt att man tröttnar på bandet. Visst, när Judas Priest, Kiss eller Iron Maiden släpper en platta efter 30-40 år i branschen så är det klart att det finns bra låtar på den. Men i allt större utsträckning så innehåller dessa plattor ”fillers”, låtar som bara finns där för att fylla ut skivan. Äter man falukorv i 30 år så blir man tämligen less på det och har dessutom fått sig de flesta kulinariska falukorvskombinationerna till livs.
Om någon har en riktigt dunderplatta med ett band som INTE är bland deras 5-6 första alster så kommentera gärna detta! Det finns undantag som bekräftar regeln och det vore kul att få reda på sådana.
Tess dess, Rock Hard Ride Free