ztizze

Motörhead

Pöjkar & jänter här har vi ett band som kan sparka fittkulorna rätt, detta
underbara brittiska band som startade sin karriär samma år som undertecknad
gjorde entré på ett bb i gamla Svedala.Men det skulle ta två år innan första
vaxet släpptes och då hade två tredjedelar av gruppen bytts ut.Ian "Lemmy"
Kilmister hade bytt ut originalsättningens gitarrist Larry Wallis och trummisen
Lucas Fox mot "Fast Eddie" Eddie Clark och "Philty animal" Phil Taylor.Sedan har
medlemmar kommit och gått och trummisen Pete Gill från Saxon var bara med på ett
vax: Orgasmatron från 1986 och nuvarande Mikkey Dee kom med 1991.

Den bit som kommer naturligt på allas läppar när man orerar om Motörhead är ju Ace of spades,
detta fullkomligt lysande spår från skivan med samma namn som släpptes 1980 har
fingerat i såväl de finaste salonger som på obskyra tv-spel.Kort sagt en
fantastisk låt som håller hårt än idag.Sedan kan man ju skriva spaltmeter om alla
andra underbara låtar som har producerats under åren men jag tänker gotta in mig
på ett vax från 1993 som heter Bastards.Denna skiva har nötts mången varav i cd'n
så till den milda grad att jag var tvungen att köpa ett nytt exemplar då nämda
skiva fick sin beskärda del av groggspill och sandiga golv när det begav sig.

När första spåret "On Your Feet or on Your Knees" rullar igång så får man nästan
en tår i ögat för dels den underbara låtens skull men även en nostalgitripp så
klockorna stannar.Mången gång har man suttit och förgrundat med kalla till denna
skiva.Nåväl vidare till låtlistan..få se nu ..jo sen blir det "Burner"&"Death or
Glory" fina bitar men som följs av två riktiga stänkare nämligen "I Am the Sword"
och "Born to Raise Hell".Dessa båda låtar är mumma för ett gammalt hårdrocksöra,
styggt skönt stuk på dessa bitar och Born to raise närmast klassiska rockgung
fick även den tröttaste lortgubbe att röra lite på mungiporna.
Sen kommer den lite mer allvarliga och svåra "Dont let daddy kiss me" som var med
på någon poweballad samlig också om jag inte minns fel.Efter den finkänsliga låten kommer
ännu en stänkare av rang nämligen "Bad woman" och dåliga kärringar tycker vi alla om det
vore lögn i fan att förneka det.Nu kommer ett smycke ska jag säga "Liar" den
enda gång jag sett Motörhead live så fick man gåshud under denna bit, snacka om
gung.Sjukt flott när publikum hoppar i takt med det blytunga gitarr-riffet.

Tillbaka till skivan så följer härmed de fyra sista bitarna "Lost in the Ozone",
"I'm Your Man","We Bring the Shake" och "Devils".Av dessa vill jag lyfta fram
"We Bring the Shake" en låt som inte skäms för sig och som är en av topp fem på
denna platta. Ja det var mina egna referenser till detta alster som har satt en
prägel på mitt hårdrockshjärta och gett mig många fina minnen genom åren.
Men gud va sugen jag blev på Jack Daniels nu känner jag..........